älsklis!

det är så lustigt hur man kan bli så fascinerad av nånting som man blir av sitt eget barn!
jag vet att alla mammor säger det, men det ÄR verkligen så!
nu när hardy har blivit ganska stor och inte lika mycket bäbis älskar jag att sitta och tjuvkika på honom när han vågar sig ut på äventyr i huset och utforskar och liksom.. leker!
det är så himla kul att se att han har börjat hitta på små lekar!
man ser verkligen dag för dag hur han utvecklas till en liten person ^^
han har också börjat krypa fram till balkongdörrarna och så kan han stå där och kika ut i flera minuter. då undrar jag mycket vad han tänker på! :)
för han måste ju ha börjat tänka nu?
men hur tänker en ettåring? han kan ju inte tänka i ord eftersom han inte kan några ord! Oo
men det syns att han verkligen funderar på saker ibland!

och tänk att man snart ska få höra hans första ord!
aah det känns så overkligt att den där lilla fisen ska kunna prata! :D

nä, just nu känns det ändå som att man bara har en massa roligt framför sig! :)
(även om alla föräldrar som har stora barn kommer säga "små barn - små bekymmer, vänta du bara!", men det tar vi då! ;P)