har under ganska lång tid haft svårt att somna om om jag vaknar på natten, men det är inget jag har tänkt på så mycket. stört mig lite på att jag varit tvungen att ligga vaken nån timme (vad som har känts som) vareviga natt, men inte så mycket mer.
men nu känns det som att det blir värre och värre!
inatt och igårnatt låg jag vaken 3 respektive 3,5 timme och bara snurrade!
jag fattar inte vad som är fel!
Oo
eller i och för sig inser jag att det blir ju som en ond cirkel, får småpanik när jag vaknar för att jag vaknar, vilket ju inte gör det lättare att somna.
sen går min hjärna igång på högvarv så att trots att jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna om jag försöker ligger jag och planerar olika grejer in i minsta detalj. och det går liksom inte att stänga av!! har jag väl börjat är det kört!
sen börjar jag få ångest över hur länge jag har varit vaken och att jag måste sova, eftersom när hardy vaknar måste jag upp hur mycket jag än skulle vilja ligga kvar!
och då går det ju ännu bättre att somna om!
Oo
sen börjar jag överanalysera och känna efter, och då är det verkligen kört!
att tänka sig till sömns är typ det omöjligaste man kan göra!
eftersom man somnar när man slappnar av och inte tänker..
men då sitter jag (eller ligger då) redan i nåt slags dödläge och kan inte slappna av eftersom jag är helt fokuserad på att jag måste slappna av! osv.
det stördaste är när jag äntligen känner att jag håller på att somna, då blir jag så glad och typ "yes! äntligen!!" så då får jag adrenalinpåslag och vaknar till igen!!
vadfaaan ><
gud vad jag är less på det här!
kan inte ta några sömntabletter eller nåt heller eftersom jag måste höra om/när hardy vaknar.
men jag tror jag ska prova att ha öronproppar inatt, åtminstone tills wege åker till jobbet. då kanske jag slipper vakna, om det nu är nåt ljud som väcker mig.
ååh
wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar